När familjen rivs sönder

 

Här kommer fortsättningen från Del 8!

 

 

( Jag påminner om att jag här var jag 16 år )

 

Så det var en vanlig dag då jag hade sovit hos en kompis.

Mamma ringer och berättar att hon och jag ska ha ett soc möte på socialkontoret. Jag ville inte dit, men soc skulle tydligen hämta mamma från där hon befann sig och sen skulle dom hämta mig från där jag befann mig.

Så fort vi kom till mötet och satt oss, så berättade soc på en gång vad mötet skulle handla om.

 

Alla möjliga tankar flög runt i mitt huvud, och jag fick panik.

Jag bestämde mig för att jag måste försöka rymma från mötet. Så jag sa till dom att jag var tvungen att gå på toaletten, men då följde en personal efter mig och stog utanför toalettdörren medans jag var där inne. Jag satte på vattenkranen och kollade om det gick att öpnna fönstret, men det gick inte. Så jag tog min telefon och smsade till min bästa vän om vad dom sagt på mötet och vad som kommer att hända.

Så hon sa att hon skulle försöka få tag i så många av våra vänner som hon kunde och samlas på min gård, så att vi skulle kunna få en chans att säga hej då.

När vi rullar in på gården så ser jag min bästa vän och några andra vänner till oss stå utanför min port. Men jag var tvungen att gå upp till lägenheten och packa på en gång. När jag kommer in, så märker jag att de inte är någon hemma. Ingen som vill säga hej då till mig.

Så jag packade lite kläder och gick ner och sa hej då till mina vänner. Min bästa vän gav mig en påse med saker, med bland annat foton på oss, fina dikter om mig och lite nallar. Vi kramade om varandra hårt tills soc sa att vi var tvugna att åka.

Det var ca 5 mil till jourhemmet vi skulle till, och jag försökte memorera hela vägen, så att jag sen kunde rymma tillbaka. Men det var så långt och det var bara skogar och ängar överallt.

I bilen så sa mamma att hon inte hade en aning om att detta skulle hända. Och att soc sagt till henne att det var pappa som hade ordnat detta. Han hade ringt till soc och sagt upp faderskapen om mig. Vilket gjorde mig till hemlös.

Jag trodde inte på mamma när hon berättade det. Jag trodde att hon bara sa så för att svartmåla pappa. Som vanligt. Men sen bekräftade soc att det var sant. Och dom sa även att jag skulle lämna mina hem nycklar till soc, så att dom kunde ge dom till pappa. För han ville inte träffa mig.

Hela min värld hade blivit förstörd, på bara någon timme.

Hur kunde pappa göra så? Han hade ju varit min pappa i 16 år. Och nu ville han inte ha mig längre. Betydde inte dom där 16 åren något för honom? Såg inte han mig som sin dotter?

Han var ju min pappa och jag älskade honom. Men han såg visst inte mig på det sättet.

Ja, hundratals tankar snurrade runt i mitt huvud.