När familjen rivs sönder

Jag tänkte att jag skulle börja beskriva hur min familj ser ut idag.

Jag har 4 syskon. 2 bröder och 2 systrar.
Min yngsta lillebror är 7 år och bor hos sin mamma ( ca 5 mil ifrån mig ). Min andra lillebror är 13 år och bor på ett utredningshem ( ca 20 mil ifrån mig ). Min yngsta lillasyster är 17 år och bor på ett familjehem ( ca 10 mil ifrån mig ). Och min andra lillasyster är 20 år och bor på ett behandlingshem för tillfället ( ca 42 mil ifrån mig ).
Sen har vi min mamma. Hon är alkoholist och missbrukare. Hon lever ihop med sin sambo som också är alkoholist och missbrukare. ( Dom bor ca 5 mil ifrån mig )
Och sen har vi också min pappa. Han lever för sig själv. Hans jobb och nya tjej är hans nya liv nu. ( Bor också ca 5 mil ifrån mig ).
Och till sist har vi mig. Jag lever ihop med min sambo sen ca 3 år tillbaka.

Som ni ser så är min familj splittrad och vi alla bor i olika orter runt om i Sverige.

Mina syskon och jag har haft en bra uppväxt, fram tills jag blev 12 år. Vi flyttade från en liten mysig stad till storstan. Det var då mina föräldrar skilde sig och helvetet började.

Det var en vanlig dag då jag och mina syskon kom hem efter skolan som mamma och pappa sa att dom ville prata med oss om en sak. Pappa stod och grät och mamma stod bara bredvid honom. Mamma började med att berätta att dom skulle skilja sig och då bröt pappa in med gråten i rösten och sa "Nej det är du som vill skilja dig!". Efter det kunde jag inte lyssna något mer på vad dom skulle säga. Jag bröt ihop och sprang iväg till vardagsrummet och grät i soffan.
Då kom pappa och satt sig bredvid mig och försökte att hålla om mig, men jag puttade bort honom. Jag var så arg på dom. Men samtidigt så visste jag att de inte va pappa som jag skulle vara sur på. För jag hörde ju att det var mamma som ville skiljas och inte pappa.

Mina föräldrar skulle söka en ny varsin lägenhet, och under tiden så bodde dom kvar tillsammans.
Mamma och pappa bråkade ofta hemma. Och en dag så såg jag pappa rota i mammas handväska när hon inte var i närheten. Han såg inte mig. Jag såg att han drog upp kondomer från hennes väska. Precis när han dragit upp dom så såg han mig och la snabbt undan väskan och gick iväg.

Jag var bara 12 år men jag förstod ändå att mamma måste ha träffat någon annan och att det var därför hon ville skiljas.

I min nya skola fick jag snabbt 2 vänner i min klass. Vi var nästan 30 elever i klassen och då var vi bara 5 stycken tjejer.

Killarna brukade mobba oss tjejer. Ständigt.

Under lektionerna, rasterna och till och med efter skolan på vägen hem. Under lektionerna så kastade dom massor av saker på oss när lärarna inte såg. Det kunde vara sudd, pennor, linjaler och till och med saxar.
På rasterna kunde dom slå oss.

En dag när jag var på väg hem från skolan så följde ett killgäng från klassen efter mig. Det var vinter och dom kastade ibollar efter mig och på mig. Jag var jätte rädd och skyndade mig så fort jag bara kunde hem.

Jag berättade aldrig det här för mamma och pappa. Eftersom att det var så jobbigt hemma så kände jag att jag inte kunde ta upp det här.
Jag försökte också att vara hemma så lite som möjligt, och vara med mina vänner istället.

 

Tillslut fick mamma och pappa varsin lägehet och vi fick börja bo hos dom varannan vecka.

Jag trodde att det skulle bli bättre när dom inte längre bodde tillsammans. Att vi skulle få slippa deras bråk.

Men det blev bara värre. Värre än vad jag någonsin hade kunnat tänka..